Man famlar efter det minsta halmstrå. Därför besökte jag en underbar kvinna igår. Hon känner varken mig eller min man. Och eftersom han var en extrem empiriker trodde jag att han var omöjlig att få kontakt med. Men han var där. Och sa saker som bara vi vet. Försökte leda mig rätt. Och han sa något om att skriva. Så därför provar jag, lite trevande. Älskar dig för alltid, Mikael.
Det gör mig så ont att se mina medmänniskor lida, det är svårt att finna ord för att trösta. För sorgen och saknaden kan ingen ta bort, men värme och omtanke kan lindra för stunden. Jag vet inte vad som var orsaken till att denne man rycktes bort allt för tidigt och det är svårt att finna en mening med det hemska som händer. Men jag är glad att du är öppen för det andliga, jag tror att det kan skänka ett ljus i tillvaron. Hittade en dikt som jag tyckte passa;
SvaraRaderaNär dagen känns tung
och livet känns kallt
är det svårt att se
en mening med allt.
Så ensamt det är
att bära en sorg.
Men bördan kan lätta
med andras försorg.
För tankar kan värma
och ord göra gott.
En blick kan berätta
att någon förstått…
Så känn att du har
ett stöd här i mig.
För det ska du veta
- jag tänker på dig!
Och du ska veta att jag tänker på dig! Även om jag inte känner dig (mer än vad din blogg har berättat) så finns jag här.. Kram
Kära Marthina...jag har tänk mycket på dig i veckan och på dina barn...försökt att skicka lite styrka och kramar åt ert håll. Så lite vi vet om livet och vad som väntar runt hörnet. Tror som din man att skriva kan vara bra terapi...fin bild <3
SvaraRaderatusen kramar till dig...var rädd om dig och barnen
Susanne
Men oj...
SvaraRaderaVi skänker dig och dina barn alla de varmaste tankar och kramar. Ingen av oss kan ens föreställa sig hur ni har det just nu. Därför kan vi inte heller säga så mycket mer.
Håll om varandra och håll varandra nära.
Var rädd om dig, du fina!
Så många kramar du behöver! Emelie och Elin
Skickar massor med styrke-kramar!! Brukar läsa din blogg och blir så ledsen när jag förstår vad som hänt! Men samtidigt blir jag imponerad och beundrad över att du orkar skriva, tror att det är en viktig grej i sorgearbetet att få ur sig sina känslor i skrift! Underbart att höra att du fått "kontakt" med din man, måste kännas fantastiskt mitt i allt... Tänker på dig o dina barn! Varma kramar Anna
SvaraRaderaTänker på er <3
SvaraRaderaAllra finaste Marthina, kan inte ens sätta mig in i den sorg du känner just nu men avundas den styrka du ändå besitter. Min kraft och ork tog helt slut inför det svåra som jag står inför men som ändå inte är i närheten av vad du just nu upplever. Jag sänder er styrkekramar i mängder och vill tala om att jag tänker på er. <3
SvaraRaderaKram
Kämpa vidare Marthina.
SvaraRaderaFrån en vän till dina föräldrar.